En skola för lärande

Den svenska skolan har hamnat i en återvändsgränd. Ingen annan offentlig verksamhet har utsatts för så mycket tyckande och experimenterande som just utbildningsväsendet i vårt land. Varningssignalerna har duggat tätt under de senaste tjugo åren. De är helt samstämmiga, ”gör om, gör rätt”. Det är dags för en skola där man sätter lärandet i fokus.
Vad kräver SPI Välfärden?
Förstatliga skolan
Den svenska skolan har gått kräftgång sedan den kommunaliserades. Om huvudmanna- skapet flyttas från kommunerna till staten, kan löneutveckling och anställningsvillkor för lärarna samordnas över riket. Ett förstatligande av huvudmannaskapet för skolan skulle också lösa stora delar av de problem som finns inom friskolorna, med icke utbildad, obehörig personal och betygsinflation.
Skärpta intagningskrav till lärarutbildningen
Lärarutbildningen måste grunda sig på kompetens. Utbildningen ska därför vara reglerad så att endast de som har tillräckliga baskunskaper och prövad lämplighet för läraryrket kommer in. Kraven för att få en godkänd examen måste också höjas.

Karriärtjänster
Duktiga lärare ska ha möjligheter till karriärtjänster, särskilt välbetalda tjänster där deras kompetens tas till vara för att utveckla pedagogik eller vara mentorer åt nyutexaminerade lärare. Förstelärare är en bit på vägen, men denna reform har inte hanterats på rätt sätt ute i kommunerna. Många lärare som idag är mellan 55 år och pensionsålder, har stor erfarenhet och kompetens att förmedla till yngre kollegor.

Lärarna ska vara lärare
Undervisning ska bygga på vetenskap och väl beprövad erfarenhet. Lärarna ska syssla med utbildning, inte tyngas av en omfattande och ständigt växande administration.

Yrkesförberedande utbildningar och lärlingsutbildning
Elever som har en klar önskan om att utbilda sig inom ett specifikt yrke, ska ges möjligheter till detta i gymnasiet. Likaså vill vi satsa på lärlingsutbildning i direkt samarbete med näringslivet.

Inför kvalitetssäkrad examen
Betygssystemet i den svenska skolan har förändrats ett stort antal gånger under de senaste femtio åren. Man har också diskuterat från vilken ålder betyg ska ges. Alla dessa diskussioner har varit tämligen meningslösa när slutmålet för grundutbildningen, examen har tagits bort. Det är som ett långlopp utan mål. Att införa en särskild kvalitetssäkrad examen för studiemotiverade elever, som ger inträde till universitet och högskola, ser vi som en kvalitetshöjning av den svenska skolan. En sådan examen blir också en garanti för att de som erhåller den faktiskt är förberedda för och kompetenta att klara av högre studier. Enklare linjer på gymnasiet ska inte vara genvägar till universitet och högskolor.

Högskoleprovet
Vi vill behålla högskoleprovet som en ingång till högre studier för elever vilka blir studiemotiverade senare i livet.

Våra ställningstaganden:
Nedmonteringen av den svenska skolan
Det finns väl inget som det har förändrats och experimenterats så mycket med som just den svenska skolan. Allt detta har inte lett till några förbättringar för elever, lärare eller resultat. Snarare visar de senaste Pisa-rapporterna på nedslående resultat och stora brister i det svenska skolsystemet. Det kommer att krävas genomgripande förändringar inom många områden för att få svensk skola på fötter igen.
Under mitten av 60-talet fick socialdemokraterna för sig att det fanns en social orättvisa inbyggd i studentexamen. Därför togs den bort från och med 1969. Det svenska folket skulle inte utbildas med spetskompetens, vi skulle lära oss bli allmänt goda samhälls- medborgare. Numera kan ungdomar med underkända betyg över hela linjen, stå med vit mössa på ett lastbilsflak och sjunga ”fy fan vad jag är bra”! Det är naturligtvis förödande för hela gymnasieskolan att ”studenten” är devalverad till platt ingenting.
På 90-talet genomdrev Göran Persson (S), trots hårt motstånd, kommunaliseringen av skolan. Detta är och var starten för den segregerade skolan. I dag finns det väl ingen inom (S) som är beredd att försvara denna ”reform”. Och definitivt ingen inom Alliansen.
I samband med kommunaliseringen av skolan, började också degraderingen av läraryrket. Lektorer och adjunkter blev gymnasielärare, för att senare helt enkelt bli pedagoger. Med försämrade lönevillkor och utraderad status i klassrummet blev det tidigare så viktiga yrket lärare ett låglöne- och lågstatusyrke. Detta var en medveten politisk process!

Gymnasieskola och näringsliv i gynnsam samverkan 
Elever som totalt saknar intresse för vidare studier i teoretiska ämnen tvingas idag att efter avslutad grundskola tillbringa ytterligare tre år på gymnasiet. Detta har visat sig vara förödande, inte bara för eleven själv, utan även för kamraterna. Avhoppen från gymnasiet är årligen många och ett stort antal elever går ut med F i flera ämnen.
De elever som hellre vill läsa en inriktning som leder direkt till ett specifikt yrke, ska därför ges möjlighet att inom gymnasieskolans ram gå en yrkesförberedande utbildning, som t.ex. handel och kontor eller barn och fritid. I en sådan utbildning varvas teoristudier med omfattande praktik.
Ytterligare en möjlighet inom gymnasieskolan bör vara moderna lärlingsutbildningar direkt kopplade till olika företag och branscher. Dessa ska i huvudsak genomföras på en arbetsplats och direkt leda till jobb på företaget, som t.ex. rörmokare, plåtslagare eller florister. Den teoretiska delen av lärlingsutbildningen ska kunna läsas som specifika kurser på gymnasieskolan.
Kvalitetssäkrad examen för universitets- eller högskolestudier
I Sverige har det alltför länge varit illa att öppet våga satsa på duktiga elever. Om vi vill ha tillbaka något av den spetskompetens som Sverige tidigare varit känt för, måste vi också ha en examen som är värt namnet. De elever som har förutsättningar för och vilja till vidare studier på universitet och högskolor ska därför ges möjlighet att gå i klasser på gymnasiet med likasinnade kamrater för att få den studiero, motivation och de utbildningsmöjligheter som krävs för detta. Denna gymnasieutbildning ska leda till en kvalitetssäkrad examen som visar att eleven är kvalificerad och kompetent för vidare studier på universitet eller högskola.

Lärarutbildningen
”Kan man inte bli något annat, kan man ju alltid bli lärare…” Denna sanning måste det snarast bli en ändring på. Sverige behöver duktiga och välutbildade lärare som kan ansvara för att även kommande generationer står väl rustade inför framtiden. Men lärarutbildningen har fått så låg status att den bedöms som en räddningsplanka om man inte får arbete på lagret i en välkänd livsmedelskedja.
Det finns i princip inga intagningskrav på lärarutbildningen längre, vilket innebär att man under ett antal år framöver kommer att släppa ut en hel del lärare som varken är lämpliga eller har färdigheter för att lära ut någonting till de barn och ungdomar de får ansvar för. Detta innebär också att politiska initiativ på skolområdet kommer att vara svåra, för att inte säga omöjliga, att genomföra eftersom det mycket snart uppstår en brist på kompetenta och motiverade lärare. Det är därför hög tid att vi ställer krav på lärarutbildningen och blivande lärare.
En klart förbättrad löneutveckling, kombinerad med kraftigt höjda intagningskrav, skulle med all säkerhet snabbt förändra bilden. Vi kan inte heller bortse från behovet av en kompetenshöjning hos dem som ansvarar för och arbetar med lärarutbildningen.

Föräldrarnas ansvar måste stärkas
Som ett naturligt led i vår uppfostran till goda samhällsmedborgare har också föräldrarnas ansvar för barnen, alltsedan sextiotalet, övertagits av samhället. De små barnen börjar ofta redan som ettåringar på förskola Därefter ska skolan ta över ansvaret.
Det har gått så långt att många föräldrar helt har tappat greppet om sina barn och inte längre ser sitt eget föräldraansvar för barnens utveckling, förrän det har gått snett. Och då är det dags att utkräva ansvar! Då blir föräldrarna plötsligt ombud för sina barn gentemot lärarna och skolan. Därefter kräver man upprättelse eller till och med skadestånd. Många föräldrar är också snabba på att anmäla till skolverket om de t.ex. inte tycker att deras barn har fått rätt betyg. Vi frågar oss var föräldrarna fanns, när de verkligen behövdes.

Elevdemokratin
Ett viktigt inslag i de olika experiment som skolan har utsatts för, är det ökade inflytandet för eleverna. Skolan är en arbetsplats för elever, så väl som för lärare. Men eleverna är också det ”råmaterial” som lärarna är satta att förädla och utveckla. Att ställa krav är att bry sig! Lärarna måste få börja ställa krav på eleverna utan att det står i konflikt med elevdemokratin.
I dagens svenska skola har lärarens roll i klassrummet förvandlats från en överordnad till en medarbetare för eleverna. Detta utökade kompetenskrav på lärarna rimmar illa med sänkta utbildningskrav. En skicklig lärare kan styra eleverna och skapa ett bra arbetsklimat, medan en mindre skicklig lätt tappar kontrollen. När läraren tappar kontrollen i klassrummet, drabbas alla. Läraren, de duktiga eleverna och de elever som behöver hjälp. Skolan blir då en dålig arbetsplats för alla.

Kompetenskrav
Talet om behöriga och obehöriga lärare visar bara den brist på förståelse från dagens politiker för skolarbetet. Det förekommer att obehörig personal arbetar på en skola, men en lärare är de facto utbildad. Ingen kan vara obehörig lärare, lika lite som någon kan vara obehörig polis eller obehörig läkare. Obehörig lärare är ett uttryck som uppfunnits av kommunala politiker med besparingar i blicken. Om vem som helst kan sköta arbetet i klassrummet, varför ska man då ge en bra löneutveckling till de som utbildat sig i yrket?