En familjepolitik för framtiden

Barn som växer upp under trygga förhållanden i trygga familjer får goda möjligheter att klara livet som väntar dem. Tanken att människor inte ska behöva välja mellan arbete eller familjebildning bör vara en central punkt i svensk välfärds- och jämställdhetspolitik. Inom familjepolitiken är jämställdheten dock begränsad, eftersom män och kvinnor i realiteten ännu inte riktigt har samma valfrihet. Ofta tvingas männen avstå från rätten att dela på föräldraansvaret, om de vill göra karriär. Och kvinnorna får i slutändan lägre pension eftersom de oftast tar ut större delen av föräldraledigheten.
Vi vill poängtera att familjepolitiken i första hand ska syfta till att ge föräldrarna bästa möjliga förutsättningar för att ta hand om och uppfostra sina barn. Familjepolitiken får aldrig bli ett slagträ i genusdebatten.
Vad kräver SPI Välfärden?

Valfrihet för barnens skull

SPI Välfärden vill medverka till ett bättre framtida samhälle, med utgångspunkt i tryggheten och utvecklingen för de små barnen. Vi vill möjliggöra för föräldrar att vara hemma med sina barn under de tre första viktiga åren och därmed stärka föräldrarnas roll i barnets utveckling.

En utbyggd föräldraförsäkring
I den bästa av världar borde det vara en självklarhet att föräldrarna delade föräldradagarna någorlunda jämnt mellan sig. Valfriheten är dock en viktig grund i det demokratiska samhället. Därmed anser vi också att föräldrarna själv ska råda över hur föräldrapenningsdagarna ska fördelas. Oftast vet föräldrarna vad som är bäst för dem och deras barn och därför ska inte politiker detaljstyra fördelningen. Alla dagar ska även fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna och föräldraförsäkringen ska utökas med 30 dagar.

Pensionen ska inte bli sämre på grund av familjebildning
Vi vill se en lösning som gör att inkomstbortfallet under familjebildningen inte får en katastrofal konsekvens efter pensioneringen.
Vår familjepolitik:

Utbyggd föräldraförsäkring

Valet att bilda familj och skaffa barn är oftast ett planerat beslut. Att dela på skötseln av det gemensamma hemmet har idag blivit en naturlig självklarhet. Att dela på föräldraledigheten borde vara lika naturligt.
Utgångspunkterna för utbyggnaden av det svenska föräldraförsäkringssystemet har varit barnens rätt till båda sina föräldrar och föräldrarnas skyldigheter gentemot barnen. Försäkringens konstruktion reglerar inte på något avgörande sätt föräldrarnas inbördes rättigheter och ansvar.
Rätten att kunna vara delaktig i barnens tidiga uppfostran är också ett viktigt inslag i denna försäkring. Men, de formella möjligheterna att dela föräldraledigheten har inte i någon större utsträckning ändrat traditionella familjemönster.
I den bästa av världar borde det vara en självklarhet att föräldrarna delade föräldradagarna någorlunda jämnt mellan sig. För SPI Välfärden är dock valfriheten en viktig grund i det demokratiska samhället. Därmed anser vi också att föräldrarna själv ska råda över hur föräldrapenningsdagarna ska fördelas. Oftast vet föräldrarna vad som är bäst för dem och deras barn och därför ska inte politiker detaljstyra fördelningen. Alla dagar ska även fritt kunna överlåtas mellan föräldrarna och föräldraförsäkringen ska utökas med 30 dagar.
Den första sköra tiden med en nyfödd liten baby hemma är en tid som innebär en stor omställning för båda föräldrarna. För att skapa möjlighet för båda att ta ut gemensam föräldraledighet menar vi att exempelvis pappan ska kunna vara föräldraledig 25 % eller 50 % medan mamman är ledig 100%. Allt för att få en tryggare start i livet för den nyblivna familjen.
Den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) och den föräldrapenninggrundande inkomsten ska skyddas i tre år från barnets födsel. Föräldrarna ska ha rätt till tjänstledighet på heltid tills barnet fyller tre år.

Barnomsorgen
Under det första levnadsåret utgör föräldrarna barnets fasta punkt i tillvaron. Vid ett och ett halvt års ålder brukar de flesta barn tillfälligt bli mer oroliga, vilket är en naturlig fas i utvecklingen. Barnet kan känna oro för att bli lämnat ensam. I den åldern har vi ingen som helst tidsuppfattning och förstår heller inte att föräldrarna kommer tillbaka efter ett antal timmar. Att känna social samhörighet med andra barn och ha en glädje i gemenskapen är inte en färdigutvecklad kompetens hos en ettåring. Ändå måste man som förälder kallt räkna med det, när man börjar inskola sin ettåring på dagis eller förskola som är den officiella benämningen.
Att vara socialt mogen innebär att man kan ta hänsyn till andra, ha förståelse för andra och att kunna samspela med sin omgivning. De flesta barn mellan ett och två år tycker om att vara nära andra barn, men ännu är de långt ifrån socialiserade. Att i denna känsliga period i livet bli lämnad på förskola, med allt vad det innebär i form av långa dagar, i stora, många gånger högljudda och kanske stökiga barngrupper, kan för många barn vara svåra upplevelser. Vi vet heller inte hur detta påverkar barnen och vilka konsekvenser det kan komma att få längre fram i livet. Men en sak vet vi, de överaktiva och oroliga barnen i skolan har ökat markant under de senaste årtiondena. Även om sambandet ännu inte är utrett, finns det forskare som menar att den allt tidigare placeringen av barn på förskola kan vara en orsak.
Det är först i tvåårsåldern som barnets beroende av föräldrar eller andra vuxna i barnets närhet, minskar något. Även om barnet nu visar en egen vilja och stundtals kan verka självständigt, så är barnet fortfarande litet, sårbart och mycket beroende av närhet, trygghet och bekräftelse. I treårsåldern börjar barnen tycka om att leka med andra barn.
Men det är alltjämt Alva Myrdals politiska tankar och idéer från 1935 om att från tidig ålder kollektivt fostra barnen i en ”storbarnkammare”, vilka i modern tid blev förskola, som är gängse regel idag. Naturligtvis handlar det också rent krasst om ekonomi och att föräldrarna så snabbt som möjligt ska kunna komma tillbaka till arbetslivet, när de väljer att lämna sina ettåringar till den offentliga barnomsorgen.

Förskolans viktiga roll
Att i förskolan få möjligheten att utvecklas socialt är lika viktigt som att under sina första levnadsår få vistas i en trygg, lugn och nära miljö. Att få vara en fungerande individ i en grupp är en mycket viktig del i utvecklingen av sociala kompetenser. Att lära sig hur man samspelar med andra i sin egen ålder är värdefullt för utvecklingen. Att i en grupp få utvecklas till hänsynsfulla individer med förmåga till inlevelse för andra och att kunna vänta på behovstillfredsställelse är viktigt.
Att bete sig mot sina medmänniskor, som man vill att de ska bete sig mot en själv är viktigt att få lära sig tidigt i livet. Att få utveckla social kompetens är livsviktigt för att kunna bli en välfungerande samhällsmedlem. Men allt detta bör ske först när barnet är emotionellt moget för det. Vi vet att många föräldrar känner en verklig vånda inför att behöva lämna sin ettåring på dagis. Oftast fungerar det, men vilka konsekvenser får det?
Vi inom SPI Välfärden känner oro för hur en liten ettåring mår när hon/han ska upp tidigt på morgonen för att lämnas på förskola vid halv åtta och hämtas vid femtiden för att hinna hem till kvällsmaten och därefter snabbt i säng. Hur mycket kvalitetstid får det barnet under en vecka med sina föräldrar? Och hur påverkar det barnet att dagligen i många timmar vistas tillsammans med många andra barn och vuxna från så tidig ålder? I debatten om elevdemokrati sägs det ofta att skolan är en arbetsplats för såväl lärare som elever. I konsekvensens namn borde det då vara otänkbart lämna små barn till en arbetsdag som omfattar mer än åtta timmar. De orkar helt enkelt inte med detta.

Vårdnadsbidrag eller barnomsorgspeng
Inga barn är mogna att börja på förskola vid ett års ålder. Det måste vara möjligt för föräldrar att prioritera mer tid med barnen och att kunna vara hemma mer än ett år.
SPI Välfärden vill införa en barnomsorgspeng som innebär att man har möjlighet ta hand som sina egna barn hemma fram till barnet är tre år. Summan bör motsvara 90% av kostnaden för en kommunal barnomsorgsplats.

Kvinnornas (eller hemmavarande mäns) pensioner
Vi har idag ett pensionssystem som, i vart fall syftar till att spegla individernas livslön. Denna konstruktion missgynnar i hög grad kvinnor som vill stanna hemma för att ta hand om sina barn, under deras första levnadsår. Den tidigare möjligheten att återträda i fullt arbete efter tiden med barnen och räkna de femton bästa åren har tagits bort. På detta sätt missgynnas kvinnorna som ser barnens framtid som viktigast.
I ett nytt och mera rättvist pensionssystem är kompensationen för inkomstbortfall under tiden föräldrar tar ansvar för sina barn, en av de viktigaste utmaningarna. Frågan måste naturligtvis diskuteras på en nivå som maximal politisk enighet, men vi kan till exempel se en möjlighet att dela på pensionspoängen under denna tid, eller att detta inkomstbortfall kompenseras med genomsnittlönen under kommande år.